Längs kusten i Ängelholm, där Ängelholms strandskog ligger, har man tidigare informerat om att det är förbjudet att klättra i klitterna. Nu har Ängelholms kommun i samarbete med Sand Life och Stiftelsen Skånska Landskap gjort om skyltarna så att man kan vandra i klitterna inom Natura 2000-området Ängelholms strandskog, som omfattar naturreservatet.

I Ängelholms strandskog kan ett måttligt slitage från människor som rör sig i dynerna hjälpa till att skapa den mosaik av vegetation och bar sand som behövs medan det är viktigt att låta vegetationen stabilisera klitterna i de områden där bebyggelse ligger nära stranden och riskerar översvämning vid högvatten och stormar.

Under augusti 2014 guidades cirka 150 personer av insektsexperten Mikael Sörensson. Mikael arbetar till vardags med insekter på Lunds universitet och delade med sig av sin enorma kunskap. Barn och vuxna sprang runt och letade småkryp som Mikael sedan entusiastiskt kåserade runt.

Under fem olika guidningar på Revingefältet, vid Löderups strandbad, i Ängelholms kronopark, på Vitemölla strandbackar och på Ravlunda skjutfält fick närboende och övrig allmänhet en inblick i sandlivet. Vi fick veta att det lilla smalbiet gärna går och lägger sig i flockfibblans blomma tillsammans med sina artfränder för att sova. Att hanarna av humlorna inte sticks. Och att livet i kodyngan är rikt bara den är lagom färsk. Gemensamt för många av de insekter vi hittad var att de behövde tillgång till bar sand och blommande växter.

I Löderup avslutades vandringen vid en stor sandblotta som korna i hagen hjälpte till att hålla öppen. – Entomologen får rysningar av välbehag av all den bara sanden, utbrister Mikael, och framförallt när det finns små branter i sanden där bina kan bygga sina bo, tillägger han! Ska en stor del av de insekter vi har på södra Sveriges sandmarker idag finnas kvar även för kommande generationer bör en 1800-tals känsla med upplöjda tegar återskapas, fast i mindre skala.

Sand Life var på plats när en av världens största orienteringstävlingar hölls i naturreservatet Friseboda. Under en varm och solig dag sprang 20 000 orienterare ute i det sandiga området och hjälpte till att hålla sanden öppen.

Under tisdagen 22 juli 2014 hade världstävlingen O-ringen en av sina etapper i ett av Sand Lifes projektområden, Friseboda. 20 000 orienterare och besökare hjälpte till att skapa nya solgropar med öppen sand. Projektet var på plats och passade på att informera om områdets unika natur med allt ifrån den sällsynta fältpiplärkan på sandheden till det lilla myrlejonet i sina solgropar i tallgläntornas sand. Samtidigt berättade vi om de krav på sanddynsmiljöerna som många av Frisebodas arter har och det var många som gladdes över att deras tävling kunde vara till nytta för naturvården.

Maria Sandell, regional projektledare, fick många möjligheter att berätta om varför de täta bergtallsplanteringarna tagits ner i området och att det behövs mer av de öppna, solbelysta ytorna. Målet med våra restaureringsåtgärder är ett Friseboda med allt från den slutna äldre tallskogen inåt land, den trädklädda dynen med solbelysta gläntor och den öppna sandheden.

Under vintern har framför allt två stora bergtallsplanteringar tagits bort, varav den ena låg i anslutning till målområdet. O-ringen hade önskemål om att vi väntade med att ta bort en del av bergtallsplanteringen för att ge orienterarna ett riktigt klurigt område och det var många som hade svårt att hitta kontrollerna i den täta bergtallen. Men även detta område kommer att tas bort under hösten.

Idag hade Sand Life visning för pressen av ett av de två första utemuseerna vid Rinkaby skjutfält i Skåne. På plats i kanten av den blommande sandstäppen står nu ett monument över en av de unikaste sandmarkerna i södra Sverige och berättar varför just det området är så speciellt. Utemuseet har tre viktiga komponenter; de signalerar att livet i sanden är enormt artrikt, de ger oss information om sandmarkerna och sist vad som är mest spännande i det aktuella området.

Utemuseum på Rinkaby skjutfält i juni 2014.

-Ett utemuseum ger oss information om vad vi ser på plats, säger Karin Hernborg från Kristianstads Vattenrike som ansvarar för produktionen av tolv utemuseum inom Sand Life. För Rinkaby skjutfält får vi veta varför den militära verksamheten varit så betydelsefull för naturvärdena på fältet, vilka spännande upptäckter som man kan göra på plats och vilka hotade arter som är så unika i området. Just på Rinkaby så ska man försöka hitta skalbaggar i bajset, lukta på de väldoftande sandnejlikorna och lyssna till trädlärkans drillande ly-ly-lu-lu-lo i luften.
-Våra utemuseum är viktiga i kommunikationen om varför vi behöver restaurera sandmarker, säger Gabrielle Rosquist projektledare för EU-projektet Sand Life. Ska vi inte tappa det höga antal hotade arter och naturtyper som finns på sandmarkerna så måste dessa åter öppnas upp för både djur, växter och svampar samtidigt som de blir tillgängligare för oss som besökare.

Sandmarkerna i södra Sverige.

Den som inte tar sig till Rinkaby skjutfält kan titta på ett liknande utemuseum vid Friseboda söder om Åhus.

Länsstyrelsen i Kalmar naturvårdsbrände i mitten på mars ett ca 3,5 ha hektar stort område på Natura 2000-området Skedeås på mellersta Öland. Området är en gammal betesmark som bränts av för att glesa ut gräsväxten och få mer öppna sandytor. Detta gynnar de växter och insekter som är beroende av varma, artrika och sandiga marker. Förutom bränning kommer blottläggande av sand att genomföras i området med hjälp av maskiner.

Mer information om åtgärderna, kontakta Johan Jansson, 010 223 85 27 eller johan.r.jansson@lansstyrelsen.se

Vresrosen (Rosa rugosa) är en invasiv art som egentligen hör hemma i Asien. Här i Sverige sprider sig vresros snabbt och hotar inte bara inhemska växter och djur utan också hela biotoper genom att breda ut sig över stora områden, framför allt på sandiga marker.

Länsstyrelsen kommer inom ramen för projektet Sand LIFE att gräva upp vresros längs stranden i Flommens naturreservat som ligger i Natura 2000-området Falsterbohalvön. Grävningarna kommer att pågå under mars månad för att sedan fortsätta efter sommarsäsongen 2014.
Vresros måste grävas upp med rötterna för att inte snabbt återkomma på platsen. Skötselåtgärderna här i klitterna ger de naturliga växterna sandrör och strandråg chansen att etablera sig samtidigt som det skapas ytor med bar sand. Åtgärderna gynnar även den sällsynta växten martorn.

För mer information om åtgärderna, kontakta Karl-Johan Pålsson, naturvårdsförvaltare, tel 010-224 15 92 eller karl-johan.palsson@lansstyrelsen.se

En inventering av Sveriges fältpiplärkor visar att artens utbredning minskar. Idag är Österlens sandmarker den sista utposten för denna speciella fågel. 

Under 2013 har fältpiplärkan inventerats i Skåne och Halland. Från att tidigare funnits både i Skåne och Halland, på väst- och ostkust, så visar inventeringen att fältpiplärkan numera enbart häckar i östra Skåne. Fältpiplärkan är beroende av öppna sandiga marker som  rika på insekter.

Fältpiplärkan är en av de arter som kommer att gynnas av de skötselåtgärder som sker inom projekt Sand Life. Förhoppningsvis är det inte för sent utan projektet blir starten till att vända trenden och rädda de sista fältpiplärkorna i Sverige.

Här kan du ladda ned rapporten om fältpiplärkan som gjorts av Länsstyrelsen i Skåne.